Jennineen

Att åka buss är något jag gör var och varannan dag..
På bussen kan man få vara med om lite vad som helst, chaufförer som kör lika fort oberoende av hur underlaget ser ut, stå på någon annans tår pga populära busstider eller någon som tuppar av när det är alldeles för varmt.
Men häromdan hände nåt ovanligt bra på bussen..

En liten tjej, kanske 2 år, "satt" bredvid sin mamma.. Egentligen så var flickan inte så sugen på att sitta still och kröp nere på golvet framför mammans säte varpå mannan ständigt uppmanade flickan att sitta ner. Nåt jag förstår eftersom bussen kan krocka och flickan skulle kunna råka illa ut.. MEN, flickan hade inte bälte, så oavsett hade hon ändå råkat illa ut om bussen krockat.. dessutom lät mamman hela tiden arg, så flickan lät bli att lyssna, och mamman gav henne inget roligt alternativ, som något att leka med eller så.. hon bara tjatade på flickan som inte lyssnade. Några rader bakom flickan satt en kille i 20 års-åldern.. han satt och visslade och trummade med fingrarna på rutan. Flickan intresserade sig för honom och försökte få igång honom på en tittut-lek.. killen gav genast på och gömde sig bakom stolpar och sina egna händer.. flickan tjoade av förtjusning, och mamman fortsatte tjata, och killen log och fortsatte underhålla flickan..

När han klev av bussen blinkade han åt flickan och fortsatte sin väg framåt visslandes..

Han påminde mig om Madickens granne Abbe. Han var många år äldre än Madicken men "tog sin an" henne och lekte med och brydde sig om henne.. Madicken gav honom också någonting, han blev behövd och fick uppskattning av henne.. Något han säkert behövde då han hade det jobbigt hemma och inte hade några syskon, vilket han kanske saknade.. ? Det är i alla fall min bild av Abbe och den här killen var den lilla flickans Abbe för en stund :) Det gjorde mig så glad att se!